Åtgärdsförslag
Åtgärdsförslagen i förvaltningsplanen berör ett flertal områden, ur såväl förvaltningshänseende som rent praktiska åtgärder och undersökningar. I vissa fall ligger viktiga fiskevårdsprojekt bortom fiskevårdsområdets möjligheter. Det gäller framförallt de domstolsförhandlingar som kommer att äga rum inom ramen för nationella handlingsplanen för vattenkraften, och som berör ett flertal vattenverksamheter i området. Vid domstolsförhandlingarna kommer aspekter som fiskvandringsvägar, minimitappning (t ex i torrfåran i Ätrafors) och flödesregim att behandlas. Dessa frågor berörs följaktligen inte i åtgärdsförslagen. Fiskevårdsområdesföreningen bör emellertid agera aktivt i samband med domstolsförhandlingarna och driva frågor som är viktiga för såväl fiskbestånd som fiske i Ätran. Som exempel kan nämnas minimitappning i torrfåran i Ätrafors, flödesreglering och faunapassager.
Fiskevårdsprojekt som ligger uppströms de dammar som kommer att behandlas i domstol bedöms därför vara av mindre intresse i dagsläget. Däremot bör fiskevårdsområdet agera aktivt gentemot Länsstyrelsen i Halland och gentemot Falkenbergs kommun för att se till att de tar sina respektive ansvar att agera inom deras skyldigheter, även om det berör verksamheter uppströms nämnda dammar.
Nationella handlingsplanen för vattenkraften
De aktiva vattenkraftverken kommer troligen att hanteras inom ramen för den Nationella handlingsplanen för vattenkraften. I de laxförande vattendragen berör detta Ätrafors kraftverk, Nydala kvarn, Ödegärdets kraftverk och Hjärtareds kraftverk. Utöver dessa kan det antas att Vinbergs kraftverk, Ljungby-Åsgårds kraftverk och Trustorps kraftverk i Vinån samt Kärnebygd i Skärshultaån kommer att ingå i planen.
Anläggningar inom Länsstyrelsens ansvarsområde
I Lia i Högvadsån bedrivs idag ingen kraftutvinning och dammen kommer troligen inte att beröras av Nationella handlingsplanen. Ägarförhållandena är oklara, men tydligt är att Länsstyrelsen i Halland köpte en del av dammen i början av 2000-talet med målet att riva ut den. Av juridiska skäl har detta inte kunnat genomföras och så vitt känt görs inga aktiva försök från Länsstyrelsens sida att fortsätta projektet.
Ålkistorna vid Hannedal i Skärshultaån och vid Lushult i Rammbäcken bedöms vara tillsynsobjekt för Länsstyrelsen eftersom de ligger inom områden där det råder fiskeförbud efter ål, se Havs- och vattenmyndighetens författningssamling FIFS 2004:37.
I naturreservatet Påvadalsbäcken ligger en gammal kraftverksdamm som är ett definitivt hinder för all fisk. Länsstyrelsen bör inom ramen för reservatets skötselplan åtgärda dammen. Så vitt känt har inga elprovfisken genomförts i bäcken, men det är möjligt att bäcken är ett viktigt reproduktionsområde för öring och flodnejonöga.
Utformningen av en ekosystembaserad älvspecifik laxförvaltning förutsätter att fiskevårdsområdet har 1) relevant biologisk och vattenkemisk information, 2) ett fungerande fångstrapporteringssystem, 3) en flexibel organisation anpassad för situationer som kräver snabb respons, 4) en aktiv tillsynsverksamhet och 5) ett modernt regelverk. Som ett komplement till förvaltningen av fisket bör fiskevårdsområdet arbeta aktivt med fiskevårdande insatser, d v s åtgärdande av vandringshinder, rehabilitering av fysiskt påverkade områden och åtgärder i vattendragens närområde.
En framgångsrik förvaltning av laxbeståndet bör baseras på det sammanvägda resultatet av nedanstående parametrar.
- Antalet uppvandrande lekfiskar
- Antalet utvandrande smolt
- Reproduktionsutfall
- Sportfiskets fångstuttag
- Vattenkemisk provtagning
- Abiotiska faktorer (temperatur, flöde)
En effektiv förvaltning förutsätter en samverkan mellan alla intressenter längs Ätran. I arbetet bör därför samtliga fiskevårdsområden i området involveras (Ätrans nedre FVOF, Högvadsån FVO och Vinåns FVO) liksom fiske-klubbar (Hallands SFK, Borås SFK och Ätrans SFF), Falkenbergs kommun, Länsstyrelsen i Hallands län, Ätrans vattenråd och Uniper. För att säkerställa en väl fungerande organisation måste målet i förlängningen vara bildande av ett enhetligt fiskevårdsområde som omfattar minst Ätrans och Högvadsåns huvudfåror. Om möjligt bör även övriga laxförande vattendrag inkluderas i fiskevårdsområdet.
Förvaltningsorganisationen bör gemensamt besluta om lämpliga rutiner för samarbetet och skötseln av fisket. Vissa hållpunkter kan dock pekas ut som viktiga för att kunna bedriva en effektiv förvaltning.
- Inför varje säsong beslutar förvaltningsorganisationen om rimligt fångstuttag och regler för fiskets bedrivande baserat den förväntade uppvandringen av lax. Det rimliga fångstuttaget beräknas som differensen mellan den förväntade uppvandringen av lax och minsta behovet av lekfisk som krävs för att uppnå produktionsmålet.
Fiskeuttaget kan styras genom att begränsa antalet fångstmärken (plomber) eller antalet fiskekort. Med fångstmärken kan fiske tillåtas för ett större antal fiskare, men antalet märken kan begränsas antingen per fiskare eller per säsong. Det finns även möjligheten att styra fisket mot vissa storleksklasser, d v s fångstmärken för grilse eller storlax.
Bedömningen av laxuppvandringen baseras på den elfiskemodell som utarbetats av Sveriges lantbruksuniversitet, d v s de elfiskeresultat som utfördes tre år tidigare, samt smoltutvandringen två år tillbaka, se kapitel 12.
- Ett uppföljande möte hålls i månadsskiftet juni/juli, vid en tidpunkt då stigningen av vårens storlaxar beräknas ha avtagit. Vid uppföljningen görs en bedömning av om stigningen av lax i relation till fångstrapporterna är tillräcklig för att uppnå beståndsmålen. Om målet riskerar att inte nås bör beslut tas om förstärkta skyddsåtgärder.
Bedömningen baseras på de sammanvägda resultaten från fiskräknarna vid Herting och Nydala samt inrapporterade fångster.
- Om mötet i juni indikerar att det finns risk för antalet leklaxar är för lågt för att nå produktionsmålet görs en ny avstämning av situationen i månadsskiftet augusti/september.
Liksom i juni baseras beslutet på de sammanvägda resultaten från fiskräknarna vid Herting och Nydala samt inrapporterade fångster.
- Under säsongen följs vattentemperatur och vattenflöde för att kontrollera om skyddsåtgärder behöver vidtas.
När vattentemperaturen når 20°C ökar stressnivån till en nivå som riskerar att leda till ökad dödlighet. Samma gäller vid långvariga lågvattenflöden.
- Efter varje säsong utvärderas årets datainsamling (biologisk och vattenkemisk) och sportfiskets fångster.
Förstärkta skyddsåtgärder
Kan det förväntas en svag uppvandring av lax, baserat på de elfisken som ligger till grund för förvaltningen, se kapitel 12, bör det vara aktuellt att införa begränsningar redan inför premiären. Skyddsåtgärderna bör anpassas till hur omfattande problemet bedöms vara.
Visar resultaten vid uppföljningen i juni/juli att tillgången på lekfisk inte kommer att uppnå målet, antingen som en följd av att stigningen av lax är svag eller att fångstuttaget varit för stort, bör uttaget av lax begränsas. Vid den förnyade avstämningen i augusti/september görs en bedömning av om ytterligare skyddsåtgärder är nödvändiga.
Beroende på problemets omfattning finns det behov av en stegvis upptrappning av begränsningarna under säsongen. En stegvis begränsning av fisket kan se ut enligt nedan.
- Återutsatt fisk räknas in i kvoten
- Lägre fångstkvot (bag-limit)
- Begränsning av fiskemetoder/fisketid
- Förbud mot att avliva honlax
- Endast grilse får avlivas
- Endast C & R är tillåtet
- Fiskeförbud inom vissa delområden
- Fiskeförbud
En hörnsten i den adaptiva förvaltningen är att arbeta fram en tillförlitlig metod för fångstrapportering. För att ge fiskevårdsområdet möjlighet att vid behov vidta omedelbara åtgärder måste fångstrapporteringen ske mycket snart efter fångst. En digital lösning bör därför utarbetas, men för fiskare som saknar möjlighet att rapportera via internet måste det finnas möjlighet att rapportera på papper eller via en invägningsstation.
Fångstrapporteringen ska inte bara ge besked om hur många laxar som fångats och avlivats utan rapporter ska även göras av individer som återutsatts eftersom även catch & releasefiske (C & R) innebär en viss dödlighet för fisken. Hur stor dödligheten är beror av en mängd faktorer, fiskens kondition, fiskemetod, hantering och vatten-temperatur. NASCO rekommenderar försiktighet med C & R vid temperaturer över 18°C eftersom risken ökar tydligt för att den återutsatta laxen ska dö. NASCO räknar generaliserat med en dödlighet på 10 % vid C & R på vuxen lax (Degerman, 2020). En studie av Gargan et al (2015) på överlevnaden hos atlantlax vid C & R, visade att 98 % av laxen överlevde återutsättning vid flugfiske medan överlevnaden vid spinnfiske var 55 %. Återutsättning av lax kan även leda till att den reproduktiva förmågan försämras, särskilt vid höga vattentemperaturer och lång exponeringstid (Richard et al, 2012). Havn et al (2015 noterade vid undersökningar i den norska älven Otra att 72 % av laxen förflyttade sig nedströms efter återutsättning. Efter detta tog det 15 dagar (median) innan laxen åter startade sin uppvandring och 34 dagar innan de var på samma plats där de fångades. Studierna visade även att dödligheten steg vid en vattentemperatur >18°C.
Fångstrapporter ska lämnas även om ingen fisk fångas.
Fångstrapportering är obligatorisk redan idag, men för att öka rapporteringsfrekvensen bör det finnas möjlighet att utestänga fiskare från fiske kommande säsong om rapportering inte görs.
Ur produktionshänseende är det viktigt att i första hand utforma ett regelverk för att skydda storlaxen. Fiskevårdsområdet har redan begränsat fångstuttaget till 3 laxar per person i Ätran mellan 1 april och 30 juni samt krav på att all fisk större än 75 cm ska återutsättas i september.
I dagsläget bedöms det inte finnas någon anledning till ytterligare fångstbegränsningar eftersom antalet uppvandrande laxar ökat de senaste åren. Beslut om eventuellt förstärkt skydd bör tas vid varje årsstämma alternativt vid uppföljningsmöten, och baseras på den datainsamling som gjorts tidigare år samt den löpande uppföljningen under året, se rubrik Adaptiv förvaltning i Ätran.
Laxplomber
Inom ramen för den adaptiva förvaltningen föreslås att laxplomber ska användas i Ätran. Goda erfarenheter från Kanada och Irland, men även från försök i norra Sverige talar för att detta skulle kunna vara en framgångsrik metod även i Ätran. Inledningsvis föreslås att försök görs med de regler som använts i Lainio älv.
- Fiske efter lax är endast tillåtet med giltigt fiskekort och med innehav av särskild gälplomb för märkning av avlivad lax.
- Innehav av gälplomb krävs även om fiskaren har för avsikt att återutsätta all fångad lax. På uppmaning av fisketillsyningsman ska giltig och oanvänd gälplomb kunna uppvisas tillsammans med giltigt fiskekort.
- Gälplomben ska fästas genom laxens mun och gällock direkt efter avlivning och på ett sådant sätt att gälplomben är permanent låst och inte kan öppnas.
- Gälplomben ska sitta kvar på laxen fram tills den tillagas eller styckas/filéas för infrysning.
- Innehav av avlivad lax som saknar märkning med giltig gälplomb eller där gälplomben inte är permanent låst, innebär ett brott mot fiskereglerna och kan medföra polisanmälan och utestängning från möjligheten att köpa gälplomber följande säsong.
- Gälplomberna är numrerade och får ej överlåtas till annan fiskare.
- En använd gälplomb får inte återanvändas.
Temperaturstyrt fiske
Fiskeförbud införs vid vattentemperaturer som överstiger 20°C. Hög vattentemperatur är en uppenbar stress-faktor för lax, och i ännu högre grad för öring.
Vadningsförbud
I områden med täta bestånd av flodpärlmussla bör förbud mot vadning införas för att skydda den hotade arten.
Kontrollavgift
På fiskekort, skyltar och på Ifiskes hemsida måste information om kontrollavgiften finnas. För att en kontrollavgift ska vara juridiskt bindande är det viktigt att alla fiskande har informerats om vad som gäller i sjön, både vad gäller fiskeregler och avseende kontrollavgiften. Därför är det viktigt att all information som ges till fiskande innehåller väsentlig och framförallt korrekt information.
Utöka tillsynen
Tillsyn tillsammans med fångstrapportering är grunden för att kunna upprätthålla förvaltningsmålen. Tillsynsgrupper med specificerade tillsynsschema bör utarbetas. En aktiv fisketillsyn bör bedrivas i hela området och samordning ska kunna göras med de olika aktörerna. Samtliga aktörer, d v s fiskevårdsområden och fiskeklubbar, ska ha krav på sig att utbilda tillsyningsmän och upprätta tillsynsscheman.
Ge möjlighet för fiskerättsägare att utbilda sig i fiskerilagstiftning
Med tanke på de enskilda fiskerättsägarnas tämligen långtgående rättigheter bör föreningen eftersträva att så många som möjligt av medlemmarna genomgår utbildning i fiskerilagstiftningen. Detta är särskilt betydelsefullt med hänsyn till 38 § lagen om fiskevårdsområden (1981:533), där det anges att den som övervakar efterlevnaden av gällande regler har de kunskaper som behövs.
Fiskräkning
Ätran har fördelen av att i dagsläget ha två fiskräknare för uppvandrande fisk, vid Herting i Ätran och vid Nydala i Högvadsån. Fiskräknaren vid Herting ingår emellertid i det kontrollprogram som beslutades vid omprövningen av Hertings kraftverk (Mark- och miljödomstolen, 2012). Kontrollprogrammet gäller under fem år efter arbetenas slutförande, vilket innebär att Falkenbergs kommun inte har någon skyldighet att behålla fiskräknaren från och med 2020. I dagsläget är det även oklart hur den framtida fiskräkningen kommer att genomföras vid Nydala kvarn. En teknisk beskrivning över anläggningen har tagits fram över en möjlig framtida konstruktion (Sjöstrand et al, 2019), men den slutliga utformningen kommer troligen att beslutas i samband med att Nydala prövas i Mark- och miljödomstolen inom ramen för Nationella handlingsplanen för vattenkraften.
Den framtida förvaltningen av laxen bör följaktligen utgå från att fiskräknaren vid Herting inte längre kommer att vara tillgänglig. Bedömningar av antalet uppvandrande laxar i Ätran måste därför baseras på insamling av lax vid Nydala. Förslaget till utformning av fiskvandringsväg med ingående kontrollstation för lekfisk och för smolt vid Nydala bedöms ge en hög fångstbarhet, till skillnad mot fångstbarheten i den nuvarande fällan som har kunnat variera beroende på rådande flödessituation och väderförhållanden. Det kan därför förväntas att antalet uppvandrande laxar kommer att kunna följas mer noggrant vilket ger en större säkerhet i förvaltningen av laxbeståndet.
För att få bästa möjliga övervakning av uppvandringen av fisk i Ätran bör fiskevårdsområdet driva frågan om att behålla fiskräknaren i Herting.
Elfisken i Ätran
I Ätran följs laxbeståndet på ett flertal elfiskelokaler, men undersökningarna har inte genomförts på årlig basis. De senaste åren har dock årliga elfisken genomförts och fiskevårdsområdet bör arbeta för att dessa fortsätter.
Studier av laxens utbredning
Studier som visar vilka tillflöden där lax- och öringreproduktion sker och hur utbredningen ser ut är viktigt vid prioriteringen av fortsatta åtgärder. Elfiskena kan genomföras fristående, men utförs vattendragskarteringar är det lämpligt att kombinera dessa med elfisken för att få största möjliga utbyte av kartläggningen.
I samband med karteringen 1983 - 1984 gjordes elprovfisken i många tillflöden, men kunskapen om fiskbeståndet i dessa vattendrag är i hög grad okänt idag. På samma sätt är det oklart hur långt laxen vandrar i vissa vattendrag, t ex i Lillån (Svartrå) och Skärshultaån. I Lillån gjordes ett elfiske ca 1,6 km uppströms Svartrå 1999 där lax påträffades. En uppföljning av detta elfiske kan ge en indikation på om laxen leker frekvent på lokalen och ytterligare elfisken uppströms kan visa hur långt upp laxen vandrar i vattendraget. I Skärshultaån finns inga elfisken uppströms ålkistan vid Hannedal. Elfisken kan i detta fall visa om ålkistan är passerbar.
Temperaturmätning
Fiskeförbud vid vattentemperaturer överstigande 20°C förutsätter att kontinuerliga temperaturmätningar görs i Högvadsån och Ätran. I Ätran bör mätningarna ske strax nedströms sammanflödet mellan Högvadsån och Ätran. I Högvadsån bör mätningarna göras vid Ullared eller uppströms.
Inventering av havsnejonöga och flodpärlmussla
Det ansvar Halland och Sverige har för bestånden av havsnejonöga och flodpärlmussla föranleder att fiskevårds-området bör ta på sig ett visst ansvar för kartläggningen av arterna och anpassa sportfisket efter dessa. Inventeringar av dessa arter bör därför ingå i verksamheten. För inventering av stormusslor finns en standardiserad metodik, Undersökningstyp: Stormusslor (Havs- och vattenmyndigheten). Inventeringen av stormusslor bör genomföras på sträckor med mycket vadningssportfiske.
Förekomsten av juvenila nejonögon bör utföras i mjukbottnar nedströms kända lekplatser, men även i Vinån och Sannarpsån för att undersöka om dessa utnyttjas vid lek.
Vandringshinder
Laxens främsta reproduktionsområden finns i Ätrans huvudfåra samt i biflödet Högvadsån. Reproduktion förekommer även i flera tillflöden till Högvadsån och Ätran. Elfisken har påvisat reproduktion i Skärshultaån, Fageredsån, Hjärtaredsån, Lillån (Svartrå), Rammbäcken, Stockån och Lilla å (Vessige). Laxungar har även hittats i mindre vattendrag men om dessa är stabila reproduktionsområden är osäkert.
De vandringshinder som bör prioriteras är dammresterna vid Övre Fare i Fageredsån och vid Svartrå i Lillån samt kulverten under vägen mellan Okome och Gällsås i Stockån. Samtliga är under normal vattenföring passerbara för lax, men både Övre Fare och vägkulverten kan troligen utgöra svåra hinder vid lägre vattenföring. Båda dammresterna har dessutom indämningseffekter på uppströms liggande vattendragssträckor.
Bron över Stockån ingår i Gällsås vägsamfällighets ansvar, men eftersom den lämpligaste åtgärden är att byta kulverten är projektet förenat med stora kostnader och det finns ett behov av fiskexpertis för utformningen.
I Högvadsån vid Torp noterades en gammal ålkista vid vattendragskarteringen 2008. Ålkistan var passerbar, men bör inspekteras och om den finns kvar bör den rivas ut för att förhindra att den påverkar laxen negativt.
Till skillnad mot laxen reproducerar havsöringen sig även i mindre vattendrag och troligen högre upp i de biflöden som hyser lax. Små bäckar kan vara av mycket stor betydelse för öringens reproduktion där öringtätheten kan bli mycket hög på sträckor med goda förutsättningar. Åtgärder vid de vandringshinder som utpekas som problemobjekt för lax under rubriken Fokusobjekt för lax skulle ha en positiv effekt även på öringen. Utöver dessa objekt finns ett antal kända hinder i tillflöden till Högvadsån där åtgärder skulle kunna ha effekt på kort eller lång sikt. De objekt som fiskevårdsområdena i första hand bör fokusera på är fellagda vägtrummor och rester av ålkistor i Kvarnabäcken och Ryenbäcken. I andra hand kan fokus läggas på dammresten vid Långehall i Stockån samt dammen vid Ulvanstorp i Fageredsån. De sistnämnda är att anse som åtgärder som kan ge effekter på längre sikt.
Det finns uppgifter från karteringen 1983 - 1984 om vandringshinder i ett stort antal av de tillrinnande mindre bäckarna till Ätran och Högvadsån. Många av dessa hinder har troligen stor negativ inverkan på öringens reproduktion, men hindrens läge och status behöver undersökas före åtgärd. Av denna anledning görs en prioritering av dessa vattendrag under rubrik 15.7. Efter genomförd kartläggning kan ytterligare projektområden tillföras och prioritetsordningen förändras.
Rehabilitering av fysiskt påverkade vattendragssträckor
De genomförda biotopkarteringarna i Högvadsån, Stockån, Hjärtaredsån, Lillån (Svartrå) och Slärydsbäcken har påvisat betydande påverkan på vattendragen. Den övriga information som kunnat erhållas visar att även andra vattendrag påverkats starkt av rensning, rätning och omgrävning.
Vissa av de laxförande biflödena; Fageredsån, Hjärtaredsån, Rammbäcken och Stockån, ingår i s k diknings-företag som är ett tillstånd att gräva om vattendraget för att öka avbördningsförmågan. Tillståndet innebär både en rättighet att öka avbördningen, men även en skyldighet att upprätthålla den tillståndsgivna vattendrags-profilen. Rehabiliteringsåtgärder inom dikningsföretag är därför inte meningsfulla eftersom markägaren är skyldig att bibehålla vattendragets djup och struktur.
Med hänsyn till att det primära målet är att fokusera på laxbeståndet bör rehabiliteringsåtgärder prioriteras i Högvadsåns huvudfåra och i andra hand i laxförande biflöden. Högvadsån är förhållandevis lite påverkad av fysiska ingrepp, men resultatet från biotopkarteringen visar att nästan 3 km vattendragssträcka påverkats i olika omfattning, merparten mellan Horsared och Lia. I de laxförande biflödena bör insatser fokusera på Stockån och Lillån där förutsättningarna synes vara goda för rehabiliteringsinsatser. I Stockån är sammanlagt ca 3,5 km av åns sträckning påverkad. Ett område med hög fysisk påverkansgrad, men med mycket stor potential, sträcker sig från bron över Stockån (vägen Okome - Gällsås) och ca 250 meter uppströms. I Lillån finns starkt rensade sträckor med hög potential vid vägbron norr om kyrkan i Svartrå, men även uppströms den gamla kraftstationen i Svartrå.
Fageredsån har inte karterats, men det är känt att betydande ingrepp har gjorts i övre delen av ån nedströms Ulvanstorp. Fageredsån är viktig för laxbeståndet, men i övre delen av ån sker endast sporadisk reproduktion. Rehabiliteringsinsatser i detta område skulle kunna gynna spridningen av lax i vattendraget och bör därför prioriteras högt.
Något som framgår av biotopkarteringen är att lekområdena generellt håller lägre status än uppväxtområdena. En bidragande orsak kan vara att erosions- och sedimentationsmönstret påverkats till följd av anläggandet av dammar, eventuellt i kombination med fysiska ingrepp som resulterat i en ökad bottenerosion. Särskilda insatser bör därför göras för att komplettera vissa sträckor med leksten, särskilt områden nedströms befintliga eller gamla dammlägen, t ex nedströms Nydala, Horsared och Lia.
Riktade biotopvårdsinsatser bör göras mot havsnejonöga eftersom Ätran är ett av de viktigaste reproduktions-områdena för arten. Nedströms kända lekplatser i Ätran och i Högvadsån bör förutsättningarna att skapa större bakvatten med mjuka sedimentationsbottnar undersökas. Artens hotstatus medför att denna typ av fiskevårds-insatser bedöms som prioriterad.
Ur resultaten från karteringen 1983 – 1984 framgår att påverkansgraden är mycket hög i många mindre bäckar. För att göra någon form av prioriteringsordning måste emellertid förnyade undersökningar genomföras. Av denna anledning görs en prioritetsordning av vilka vattendrag som bör kartläggas under rubrik 15.7. Efter genomförd kartläggning kan ytterligare projektområden tillföras och prioritetsordningen förändras.
Etablering av kantzoner
En kantzon utgörs av kvarlämnade träd och buskar mellan exploaterad mark och vatten. Kantzoner har en ekologiskt mycket betydelsefull roll genom att filtrera lösta näringsämnen och partiklar, reglera ljusinstrålning, begränsa vattentemperaturen, tillföra föda i form av löv och insekter samt bidra med död ved som skapar livsmiljöer för fisk och andra vattenlevande organismer. Bristfälliga kantzoner leder till sämre vattenkvalitet, ökad vattentemperatur och lägre syreinnehåll i vattnet, faktorer som har direkt påverkan på fiskens överlevnad
För att minska ytavrinningen bör kantzoner återskapas genom plantering av lövträd alternativt genom att gallra fram lövträd och buskar under ett antal år. En minst 10 meter bred kantzon bör eftersträvas.
Åtgärder av diken
Utdikning av fuktiga marker och övergång till granskog inom skogsbruket har ändrat förhållandena för många av de tillrinnande bäckarna, sett till både vattenkvalitet och hydrologi. En viktig faktor för att förbättra vattenkvaliteten och att återställa en naturlig hydrologisk funktion, är arbete med igenläggning eller omläggning av diken alternativt anläggande av sedimentationsdammar innan utloppet.
Utläggning av död ved
Död ved i vattnet, framförallt i mindre vattendrag, är av stor betydelse för den ekologiska funktionen. Död ved
- Skapar ståndplatser för fisk och smådjur
- Utgör substrat för påväxtalger, vilket kan leda till en ökad produktion
- Kvarhåller organiskt material, vilket kan leda till en ökad produktion
- Leda till en skiftande struktur hos vattendraget med varierande djup och bredd
- Generera ett mer varierat bottensubstrat
- Öka den strukturella mångfalden
De enda vattendrag som karterats med en standardiserad metodik är Högvadsån, Hjärtaredsån, Lillån, Stockån och Slärydsbäcken. Den metodik som användes vid karteringen 2008 överensstämmer emellertid inte helt med den nya metod som togs fram 2017 som lägger större vikt vid hydromorfologiska faktorer (Länsstyrelsen i Jönköpings län, 2017). Den tidigare karteringen bedöms dock ge det nödvändiga underlaget för att analysera påverkansfaktorer och vilka fiskevårdsinsatser som är lämpliga att genomföra för att förbättra reproduktions-möjligheterna för lax och öring.
En god förvaltning av lax och öring kräver kunskap om reproduktionsområdenas storlek och lokalisering samt vilka faktorer som har en negativ effekt på bestånden. En hög kunskapsnivå ger möjlighet att på ett säkrare sätt beräkna antalet individer som måste vandra upp för att nå de mål som fiskevårdsområdet sätter upp. Dessutom ger noggranna studier av vattendragen en möjlighet att på ett bättre vis prioritera åtgärder.
Kompletterande karteringar bör av dessa anledningar utföras i de större tillflödena, i första hand Fageredsån och Skärshultaån som båda är lek- och uppväxtområden för lax. I andra hand bör de vattendrag karteras som har en potentiellt stor betydelse för lax- och öringreproduktionen och som kan tänkas ha en hög grad av naturlighet. I tabell 23 ges exempel på vilka vattendrag och vilka sträckor som kan vara föremål för karteringar. Med hänsyn till de mindre vattendragens betydelse för öring, och sannolikt även för flodnejonöga, är det önskvärt att en bred undersökning genomförs i likhet med inventeringen 1983 - 1984. I dessa små vattendrag är påverkansgraden ofta stor med fysiska ingrepp, vägpassager och avsaknad av kantzoner. Som exempel kan nämnas att så mycket som var tredje vägtrumma är felaktigt anlagd och orsakar problem för vandrande fisk (Degerman & Näslund, 2017). I Fageredsån och Skärshultaån bör den nu gällande standardiserade metodiken användas medan det i mindre bäckar kan räcka med en enklare, anpassad metodik för att kartlägga reproduktionsområden och påverkansfaktorer.
En specialstudie bör genomföras nedströms Herting. Enligt Ätrans Sportfiskeförening och fiskeguiden Jesper Ljungberg har många av de gamla ståndplatserna för lax och öring blivit förstörda av att sand tippades i Ätran i stora mängder vid byggnation av arbetsvägar, och i samband med arbetet med invallningen (Larsson, 2020). Det är inte heller osannolikt att det material som sedimenterat uppströms Herting började förflytta sig nedströms när dammen sänktes.
Ytterligare en specialstudie bör genomföras av uppväxtmiljöer lämpade för havsnejonöga. Studien bör omfatta vattendragssträckor nedströms kända lekplatser, t ex nedströms Herting och nedströms Nydala kvarn.
Rapportering av sjukdomsfall
Information bör gå ut till fiskande och medlemmar i fiskevårdsområdena att Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) har skapat en rapporteringsportal där sportfiskare i hela Sverige kan rapportera in sjuka och skadade fiskar. Rapportera sjukdomsfall hos fisk till SVA.
Genomförande av vattendragsvandringar
Vattendragsvandringar föreslås som ett komplement till informationsspridning till markägare angående bedrivandet av ett vattenvårdande skogs- och jordbruk. Vandringarna kan givetvis i sig vara lösningen på en lämplig metod att höja såväl kunskapsnivån som motiveringen hos berörda personer. De bästa förutsättningarna för en givande vattendragsvandring är då ett flertal metoder (och aspekter) kan åskådliggöras på plats, vilket enklast åstadkommes utmed ett arrangerat förevisningsobjekt. Demoslingor är under planering i Hallands län inom ramen för LIFE-projektet GRIP on LIFE. Alternativt kan nämnas den ”demoslinga”, initierad av Skogsägarföreningen Södra, som ligger längs en del av Svanån (Nissans vattensystem). Demoslingan visar på ett stimulerande sätt praktiska tips för en god vattenhänsyn i skogen. För mer information se www.sodra.com/sv/Pressrum/Nyheter/Inlagg/Press-meddelande/.
Om möjligt bör en vandring genomföras även längs de vattendragssträckor som ingår i de egna vattnen. Kan detta genomföras efter studier vid demoslingan, gärna under ledning av sakkunnig, ger detta bättre förutsättningar att på plats diskutera effekterna av de ingrepp som gjorts i närområdet, samt hur dessa kan undvikas och avhjälpas i framtiden.
Åtgärda förekomster av invasiva arter
Den invasiva arten gul skunkkalla förekommer på en mängd lokaler i Vinån och riskerar sprida sig till Ätrans huvudfåra. Arten har så vitt känt ingen direkt effekt på fiskbeståndet, men kan ha stor påverkan på strandzonen. Av denna anledning bör fiskevårdsområdet genomföra insatser för att begränsa artens spridning till Ätran.
Information i samband med genomförande av åtgärder
På lokaler där fiskevårdsområdet genomför fiskevårdande insatser, särskilt i stadsnära miljöer, är det viktigt att nå ut med information till allmänheten för att få en acceptans för åtgärderna. En möjlig väg är att sätta upp informationstavlor i anslutning till projektplatserna.
Information till fiskande om hantering av fisk vid återutsättning
Information om hur fisk bör hanteras vid återutsättning av fisk (C & R) bör ges till fiskekortsköparna. Uppstår behov kan vissa av nedanstående punkter införas i regelverket för fisket i Ätran, t ex användande av hullinglösa krokar.
Om fisken blöder av krokningen, vilket kan inträffa om kroken fastnar i gälar, strupe eller tränger upp i munhålans övre del mot hjärnan är risken stor att den inte överlever
- För att minimera risken för skador hos fisken rekommenderas att hullingslösa två- eller enkelkrokar används.
- Tång/peang bör ingå i utrustningen.
- Använd håv, gärna knutlös och gummerad, vid landning av fisk. Använd absolut inte huggkrok.
- Avkrokning bör ske i vattnet.
- Återutsättning av fisk måste ske mycket skyndsamt och luftvistelsen bör inte överskrida 10 sekunder. Fiskar är mycket känsliga för uttorkning. Vid kallt väder uppstår ögonskador mycket snabbt.
- Om du måste lyfta fisken, fatta tag i stjärtspolen och stöd med handen under magen, vid bröstfenorna. Kläm inte över fiskens buk.
- Om avkrokning måste ske på land bör en avkrokningsmatta användas för att undvika skador på fisken. Som alternativ kan ett liggunderlag användas omvirad med en stor plastsäck. På fuktigt underlag, t.ex. mossa kan fisken läggas direkt på marken. Om möjligt bör fisken hanteras i skugga eftersom de är mycket ljuskänsliga.
- Se till att händer och underlag är fuktiga vid hantering. Skadade fjäll gör fisken känslig för parasiter och infektioner.
- Viktigt att tänka på är att drillning, särskilt i varmt vatten, ökar riskerna för fisken. Drilla därför inte fisken onödigt länge.
- Är fisken trött kan ”konstgjord andning” användas. Fisken förs framåt i vattnet för att öka genomströmningen av syre förbi gälarna. Men dra inte fisken fram och tillbaka – då kan du istället skada dess gälar.
Utbildning
Eftersom föreliggande förvaltnings- och utvecklingsplan är ett dokument som bör uppdateras med nya forskningsrön och erfarenheter bör fiskevårdsområdet arbeta aktivt med kunskapsinhämtning. Med hänsyn till att laxen är del av ett ekosystem är det viktigt att kunskapsinhämtningen inte endast fokuserar på lax utan har en spridning inom många ämnesområden.
Fiskevårdsområdet bör informera medlemmar om betydelsen av att bedriva skogsbruk och jordbruk med ett minimum av störningar på vattenförekomster och deras närmiljöer. Det kan gälla t.ex. att lämna kantzoner, att inte orsaka körskador i kantzoner eller närområdet i stort, att inte dika ut i närområdet eller hur alternativa dikningar kan göras. Lämplig litteratur är exempelvis ”Skogens vatten” (Bleckert m fl, 2010) och ”Skogsbruk vid vatten” (Henriksson, 2000).
Informationen som inhämtas bör vara tillgänglig för alla aktörer som är intresserade av ekosystemet Ätran, även om fokus bör vara att informera medlemmarna i fiskevårdsområdesföreningen. För att informera medlemmarna kan det vara lämpligt att organisera föreläsningar, t ex i samband med årsmöten. och studieresor.